2.
han kom in i mitt liv som en orkan och lämnade endast kaos och förödelse efter sig
och jag var för kär och för naiv för att lägga märke till skörheten i hans leende
mörkret i hans blick
men jag trodde att han var vägen till en annan framtid,
han fick mig ju alltid att skratta så mycket,
så mycket mer än vad som fick plats i min lilla mun
så jag skrattade med ögonen med fingrarna och med hjärtat också
jag skrattade med hela kroppen och älskade honom med hela min själ
och han har alltid haft ljus i sitt namn men är nu mitt mörka ämne
mitt mörka kapitel
men jag kan fortfarande alla hans leenden utantill, speciellt hans snea leende
som han alltid log bara för mig och som var så charmigt att jag var tvungen att kyssa bort
det från hans ansikte varje gång
och jag har memorerat hans hud, jag kan hitta hans ansiktsdrag i natten och måla upp punkterna för hans kropp och hitta den med slutna ögon
men nu är tomma andetag och brännande saknad det enda jag hittar det enda jag har
för han försvann ur solsystemet och jag blev kvar
med hela hans frånvaros tyngd på mina axlar
duktig e du! =)
