1.

jag ägnade en halv evighet åt att kartlägga ditt ansiktes alla rörelser
och jag gav dig allt jag var med tillåtelse att göra vad du ville med det
men du gav bara söta ord och brustna leenden tillbaka vilket ledde till känslomässig implosion
och hela bröstet är nu öppet
men jag minns hur pulsen i ditt skratt skapade oceaner i mina ådror och jag minns hur jag alltid letade efter tecken på att du skulle stanna jag minns hur känslan av dig vägrade att lämna mig,
hur mina läppar blev jägare och dina blev mitt byte
och jag minns hur jag försökte borsta bort dina minnen ur din hand innan jag tog den i min men när våra fingrar slöt sig var hon ändå där
intrasslad
och det var minnena som gjorde mig livrädd och gav mig narkosbleka läppar,
rådjursögon i strålkastarljus
och nu vågar jag inte längre blunda när jag smakar på nya kyssar men jag viskar fortfarande ditt namn likt mantran innan jag somnar
och varje gång jag springer på dig säger jag att min kärlek står vidöppen och du svarar alltid med att min själ är som labyrinter för tonårshjärtan
men jag älskar dig ändå, jag älskar dig även fast jag inte vet vilka delar av mig som är du, vilka punkter på min kropp du älskade som jag nu ska förakta,
jag älskar dig även fast du är borta


..och den kärleken har ingenstans att ta vägen nu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0