3.
på dagarna fyller jag mitt hjärta med vin då du vägrar att fylla det och på nätterna är det ditt namn jag skriker ner i kudden
för jag älskade hur dina ögon höll fast mina tills jag tittade bort och rodnade
och du kysste mig i triumf
min kärlek till dig är evig men din till mig är död och tanken på hur mycket jag älskar honom och hur lite han älskar mig slukar mig hel
jag faller ju som bäst i frånvaron av dina händer och det ligger och pyr i bröstkorgen, du tittar bort och jag exploderar
jag ser hur dina händer rör sig men inte mot mig dom smeker tomrummet mellan oss och jag uppfattar bleka avtryck från där mina fingrar brukade flätas in i dina
jag gick rakt in i mörkret samtidigt som jag vrålade att jag hade valt dig varje gång och du himlade frustrerat med ögonen och kallade mig dramatisk
då viskade jag med sprucken röst att du har ett ansikte som är som gjort för leenden men du har redan vänt dig om och jag står handfallen kvar
skrikandes att
jag behöver väl inte dig, sedan gick jag hem och krossade varenda ting vars benämning innehöll samma bokstäver som ditt namn
2.
han kom in i mitt liv som en orkan och lämnade endast kaos och förödelse efter sig
och jag var för kär och för naiv för att lägga märke till skörheten i hans leende
mörkret i hans blick
men jag trodde att han var vägen till en annan framtid,
han fick mig ju alltid att skratta så mycket,
så mycket mer än vad som fick plats i min lilla mun
så jag skrattade med ögonen med fingrarna och med hjärtat också
jag skrattade med hela kroppen och älskade honom med hela min själ
och han har alltid haft ljus i sitt namn men är nu mitt mörka ämne
mitt mörka kapitel
men jag kan fortfarande alla hans leenden utantill, speciellt hans snea leende
som han alltid log bara för mig och som var så charmigt att jag var tvungen att kyssa bort
det från hans ansikte varje gång
och jag har memorerat hans hud, jag kan hitta hans ansiktsdrag i natten och måla upp punkterna för hans kropp och hitta den med slutna ögon
men nu är tomma andetag och brännande saknad det enda jag hittar det enda jag har
för han försvann ur solsystemet och jag blev kvar
med hela hans frånvaros tyngd på mina axlar
1.
jag ägnade en halv evighet åt att kartlägga ditt ansiktes alla rörelser
och jag gav dig allt jag var med tillåtelse att göra vad du ville med det
men du gav bara söta ord och brustna leenden tillbaka vilket ledde till känslomässig implosion
och hela bröstet är nu öppet
men jag minns hur pulsen i ditt skratt skapade oceaner i mina ådror och jag minns hur jag alltid letade efter tecken på att du skulle stanna jag minns hur känslan av dig vägrade att lämna mig,
hur mina läppar blev jägare och dina blev mitt byte
och jag minns hur jag försökte borsta bort dina minnen ur din hand innan jag tog den i min men när våra fingrar slöt sig var hon ändå där
intrasslad
och det var minnena som gjorde mig livrädd och gav mig narkosbleka läppar,
rådjursögon i strålkastarljus
och nu vågar jag inte längre blunda när jag smakar på nya kyssar men jag viskar fortfarande ditt namn likt mantran innan jag somnar
och varje gång jag springer på dig säger jag att min kärlek står vidöppen och du svarar alltid med att min själ är som labyrinter för tonårshjärtan
men jag älskar dig ändå, jag älskar dig även fast jag inte vet vilka delar av mig som är du, vilka punkter på min kropp du älskade som jag nu ska förakta,
jag älskar dig även fast du är borta
..och den kärleken har ingenstans att ta vägen nu
