Sjukhus
Igår var jag på Akademiska sjukhuset, på klinisk fysiologi. När jag var där satte dom mig i en liten glasbur och där inne fick jag en klämma för näsan och en tub i munnen som jag skulle andas i. Ibland stängde dom igen tuben så inget syre fanns tillgängligt, men jag skulle fortsätta andas ändå.
Det var väldigt jobbigt.
Så höll vi på väldigt länge sedan stack dom mig med nålar och idag är jag blå. Och yr.
USCH.
Det var väldigt jobbigt.
Så höll vi på väldigt länge sedan stack dom mig med nålar och idag är jag blå. Och yr.
USCH.
Oh, I can't find the words I want
shoes
Är väldigt sugen på att lägga ut cirka 4000 kr på dessa läckra skönheter. 
MJ
rabbit heart
I fredags på krogen blev jag drogad, eller förgiftad eller något annat allvarligt. Något gick iallafall väldigt, väldigt fel. Och det var omöjligt alkoholens fel. (Kan även påpeka att jag ej drack på tom mage, hade ätit en stor, fet middag innan)
Jag drack mellan, ungefärligt, kl. 18.00-00.30, tre öl på ca 4% respektive 5% (33 cl) och två glas vin. Det är allt. Jag drack en öl och två glas vin hemma, mellan kl 19.00 och 21.30, sedan drack jag inte igen förrän runt kl. 23.00 och då drack jag två öl till på krogen. Jag var vanligt lätt salongsberusad och mådde prima ballerina, Jag och T dansade och gick omkring och kollade runt lite på de olika avdelningarna som finns.
Sedan helt plötsligt, som att vända på en handflata, förlorar jag all kontroll över mig själv. Min syn försvinner, hur mycket jag än anstränger mig så är det som att försöka se genom bottnarna på två smutsiga, tjocka glasflaskor, det känns som om någon hade skärt upp mitt huvud, lagt ner 12 ton sten och sytt igen. Jag hade inte huvudvärk, utan huvudet kändes bara kolossalt tungt. Jag domnade bort i hela kroppen och förlorade alla muskelkraft i benen. Och jag mådde fruktansvärt illa.
Jag ber T att hjälpa mig till toaletten och väl där så segar jag ihop på golvet, och kräks niagarafallen i minst en halvtimme. Hur mycket jag än får ur mig så blir det ej bättre, jag försöker fokusera på T men kan bara se konturerna av honom. T försökte få upp mig och ut från toaletten men jag kunde inte röra mig, hur mycket jag än ville och försökte. Efter ca en timme på toaletten, utan någon alls förbättring, förstår jag att jag måste där ifrån så jag ber T att hjälpa mig ut. Jag stödjer mig på honom med hela min tyngd och när vi kommer ut försöker jag fokusera på människorna runt omkring men det är bara ett virrvarr av hudfärgade fläckar. För att hämta ytterkläderna behöver man gå ner för en relativt lång trappa. Jag förstår redan från början att trappan är mig övermäktig men vill inte heller att T ska lämna mig för att hämta dom själv då jag är rädd för att falla ihop och dö.
Så han hjälper mig ner, steg för steg, och när det är ca 5 trappsteg kvar, så faller jag.
Och nu hoppar jag på kryckor. Vilket jag är väldigt dålig på kan tilläggas.
Kul, kul liv.
Jag drack mellan, ungefärligt, kl. 18.00-00.30, tre öl på ca 4% respektive 5% (33 cl) och två glas vin. Det är allt. Jag drack en öl och två glas vin hemma, mellan kl 19.00 och 21.30, sedan drack jag inte igen förrän runt kl. 23.00 och då drack jag två öl till på krogen. Jag var vanligt lätt salongsberusad och mådde prima ballerina, Jag och T dansade och gick omkring och kollade runt lite på de olika avdelningarna som finns.
Sedan helt plötsligt, som att vända på en handflata, förlorar jag all kontroll över mig själv. Min syn försvinner, hur mycket jag än anstränger mig så är det som att försöka se genom bottnarna på två smutsiga, tjocka glasflaskor, det känns som om någon hade skärt upp mitt huvud, lagt ner 12 ton sten och sytt igen. Jag hade inte huvudvärk, utan huvudet kändes bara kolossalt tungt. Jag domnade bort i hela kroppen och förlorade alla muskelkraft i benen. Och jag mådde fruktansvärt illa.
Jag ber T att hjälpa mig till toaletten och väl där så segar jag ihop på golvet, och kräks niagarafallen i minst en halvtimme. Hur mycket jag än får ur mig så blir det ej bättre, jag försöker fokusera på T men kan bara se konturerna av honom. T försökte få upp mig och ut från toaletten men jag kunde inte röra mig, hur mycket jag än ville och försökte. Efter ca en timme på toaletten, utan någon alls förbättring, förstår jag att jag måste där ifrån så jag ber T att hjälpa mig ut. Jag stödjer mig på honom med hela min tyngd och när vi kommer ut försöker jag fokusera på människorna runt omkring men det är bara ett virrvarr av hudfärgade fläckar. För att hämta ytterkläderna behöver man gå ner för en relativt lång trappa. Jag förstår redan från början att trappan är mig övermäktig men vill inte heller att T ska lämna mig för att hämta dom själv då jag är rädd för att falla ihop och dö.
Så han hjälper mig ner, steg för steg, och när det är ca 5 trappsteg kvar, så faller jag.
Och nu hoppar jag på kryckor. Vilket jag är väldigt dålig på kan tilläggas.
Kul, kul liv.
du slår hål på mina mardrömmar om nätterna smeker sönder monstren mellan skulderbladen säger att du lovar
Igår kväll fick jag reda på vissa saker som jag ej vet hur jag ska förhålla mig till. Idag är jag lika bortkommen.
Jag måste tänka.
Men helst av allt vill jag bort. Springa så fort mina ben bär och aldrig titta tillbaka.
Jag måste tänka.
Men helst av allt vill jag bort. Springa så fort mina ben bär och aldrig titta tillbaka.
