I’m the kind that sees sun and brings an umbrella
En gång en natt så drömde jag en konstig dröm. Den handlade om att människor hade sprickor i ögonen.
Du fick sprickor i ögonen om du såg världen fel. Om du missuppfattade något. Det kunde vara något så simpelt som att du trodde att en person var kär i dig, men denne inte var det eller att du naivt trodde att människan i grunden var god, då hade du sprickor i ögonen.
Jag hade en massa sprickor.
Dom syntes genom en dov glans som ibland glänste till i ögonen, men ifall man hade missuppfattat livet jätte mycket, så kunde man se små, små sprickor i ögonvitan.
Jag gick konstant med solglasögon för att inte avslöja mig.
Kommentarer
Trackback
