Colour my life with the chaos of trouble

Katie Herzig – Lost And Found

Är väldigt sugen på att lägga ut cirka 4000 kr på dessa läckra skönheter.

Istället för att spara pengar så har jag shoppat. Skulle köpa en glammig klänning till nyår men någon sådan hittades ju inte, så fick bli dessa snygga plagg istället;

Dålig, dålig, dålig dag.

Tänker laga pasta och dricka vin, egentligen vill jag bara ha vin men jag vet bättre än att dricka, om nu så bara ett glas, på tom mage.
Och läsa Catullus;

"Vad vet jag, kanske dämpas hennes plåga så att elden släcks i hennes hjärta.
Ack, om jag liksom hon fick leka med dig skulle skuggorna i mitt inre skingras"

Genialisk.

Jag har aldrig haft tur i kärlek, ändock har jag haft otaliga förhållanden med alla möjliga sorts killar; med punkare, med kristna, med zigenare, med äldre, med yngre, med kriminella, med snälla killar, med elaka killar, otrogna, med känslomässigt förstörda m.m.
Jag har haft förhållanden som bara varat i 2 månader och förhållanden som varat i 3 1/2 år. Jag har fått hjärtat krossat och har krossat hjärtan. Men jag har aldrig varit riktigt kär, bara fruktansvärt, vansinnigt förälskad.
Jag har aldrig älskat en man, någonsin.
Förrän nu.

T kom in i mitt liv och skapade storm i mitt hjärta. Helt plötsligt är jag förlovad.
Och jag lämnar honom aldrig. 


 

Har målat om hela hallen och haft en fin vän här som har målat ena väggen i sovrummet exakt så som jag ville ha det, med en liten del ur en av mina texter:
"att älska dig blev mitt eget förfall".
Snart så är lägenheten precis så som jag vill ha den, och då kan jag börja känna mig trygg.

Igår natt stänkte jag tårar och svarta tankar omkring mig, andades rädsla och slukade ångest med girig aptit.
T försökte fånga upp det så gott han kunde, han slängde ut det genom fönstret och hytte med näven ifall det någonsin skulle våga sig tillbaka.
Söta ord flödade sedan och jag tog försiktig åt mig och la dom varsamt runt hjärtat. Sedan i min vakna ensamhet kräktes jag upp dom, spolade ner dom i toaletten och låtsades som dom aldrig blivit sagda.
Självbevarelsedrift tror jag det kallas.
Eller bara självdestruktiv. Man kan kalla det vad man vill, slutresultatet är ändå alltid detsamma.


Resten av natten stirrade jag på stjärnorna i mitt fönster

Idag är jag bara en enda stor biverkning. Jag har blodtrycksfall, huvudvärk, domningar, dåsighet, nedsatt muskelkraft, nedsatt talförmåga, nedsatt motorik, nedsatt andningsförmåga, yrsel, pirrningar/stickningar i huden m.m.
Min nya medicin och jag går inte hand i hand, om man säger så. Att jag tog mig igenom två hela föreläsningar på universitetet idag är en sådan prestation att jag borde ha med det på min meritförteckning.

Imorgon kommer nog vara som idag. Men i helgen ska jag få se på hästar.

En gång en natt så drömde jag en konstig dröm. Den handlade om att människor hade sprickor i ögonen.
Du fick sprickor i ögonen om du såg världen fel. Om du missuppfattade något. Det kunde vara något så simpelt som att du trodde att en person var kär i dig, men denne inte var det eller att du naivt trodde att människan i grunden var god, då hade du sprickor i ögonen.
Jag hade en massa sprickor.
Dom syntes genom en dov glans som ibland glänste till i ögonen, men ifall man hade missuppfattat livet jätte mycket, så kunde man se små, små sprickor i ögonvitan.

Jag gick konstant med solglasögon för att inte avslöja mig.

Mitt namn är Isabella.
Jag tycker om att skriva, att läsa så många böcker jag bara kan, ordspråk, kyssar, solrosor och hösten.
Jag tycker inte om mat, jantelagen, böcker med fina titlar och fina omslag men som sedan är jätte dåliga när du läser dom, våren, glass och ordet beskt.
Jag är jätte kort, jätte smal och jätte blond. Jag har väldigt stora ögon,  två oliktformade öron, ett överkänsligt finger och asymmetriska mungipor. Jag tycker om min mage och mina ögon men missgillar min panna och mina läppar.
När jag blir nervös så tuggar jag sönder min mun, jag slafsar, biter och hackar med tänderna tills det praktiskt taget rinner blod ner för min haka och jag har stora öppna sår och köttslamsor i hela munnen. När jag måste lugna ner mig och anpassa mig till en situation talar jag med mig själv i mitt huvud.
Jag är intelligent, anspråksfull samtidigt som jag är anspråkslös och omöjlig i diskussioner.
Mitt största problem är att jag är frukstansvärt ambivalent, naiv, sarkastisk, impulsiv och känslomässigt instabil vilket min omgiving tyvärr mer än ofta får erfara, detta har bidragit till att jag har fått otaliga hobbyprognoser såsom Bipolär och Borderline, dock är inget "bevisat" ännu.
Jag har ätit receptbelagda sömntabletter sedan 16 årsåldern men det har än så länge ej gett något resultat, så på nätterna medan min fästman sover (nämnde jag att jag är förlovad?) så brukar jag tänka för mycket, stirra in i väggen, skriva melankoliska och "svåra" texter eller lyssna på Florence + the machine och räkna andetag.
Jag har dåligt samvete gentemot världen varje dag och får ofta känslan av att ifall jag inte gör något stort snart som kan leda till en positiv förändring kommer jag implodera.

Mina största laster här i livet är cola light, rödvin och högklackade skor.

Mitt namn är Isabella och jag är ett prematurbarn.